Don't forget to be awesome

Emelie… Är vi kompisar? 
Klart vi är.
Åh vad bra. Du är så cool.

Man skulle ju kunna tro att vi är typ åtta, jag och Niclas. Men icke. 21 och 22. Med världens bästa musiksmak. Och den där lilla tanken att det går att förändra världen.

Vinkade av honom idag. Så nu har jag ingen att dricka te med på köksbänken längre.

Men han åkte med ett löfte.

Regrets collect like old friends
Here to relive your darkest moments
I can see no way, I can see no way
And all of the goods come out to play
And every demon wants his pond of fish
But I like to keep some things to myself
I like to keep my issues strong
It’s always darkest before the dawn

And I’ve been a fool and I’ve been blind
I could never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I’m always dragging that horse around
All of these questions, such a mournful sound
Tonight I’m gonna bury that horse in the ground
Cause I like to keep my issues strong
It’s always darkest before dawn

Shake it out
It’s hard to dance with the devil on your back
So shake him off

And I am done with my graceless heart
So tonight I’m gonna cut it out and then restart
Cause I like to keep my isuess strong
It’s always darkest before the dawn

Shake it out
And it’s hard to dance with the devil on your back
So shake him off

And it’s hard to dance with the devil on your back
We’re given half the chance, would I take any of it back?
It’s a final match that’s left me so undone
It’s always darkest before the dawn

And I’m damned if I do, damned if I don’t
So here’s to drinks in the dark, at the end of my rope
And I run into suffer and I run into hope
It’s a shot in the dark and right at my throat
Cause looking for heaven for the devil in me
Looking for heaven for the devil in me
But why the hell did I let it happen to me? 

Shake it out
And it’s hard to dance with the devil on your back
So shake him off

Shake it out
And it’s hard to dance with the devil on your back
So shake him off

 

Påslakanset! Skrek du en gång när vi kollade på tv och jag inte ägnade någon uppmärksamhet åt reklamen. 
Du gillar ju sånt. Var ditt svar när jag undrade vad du höll på med.

Och man smälter ju lite då. Även om det handlar om påslakanset. Sen är det sant också. Jag älskar påslakanset.

Precis som när du idag smsade och sa att du varit på indiska och köpt en tekopp. Så att vi kan dricka te tillsammans sen. Svårt att få hjärtat att inte ta det där lilla extra skuttet i bröstet. 

Eller när du säger att du hoppas att min dag inte går i grått. Eller att du behöver köpa en större lägenhet för att du inte får plats med alla dina böcker. Eller att du gjort plats åt mina saker i en av dina garderober.  

Söndag är början på något stort.  

När man inte vill sova för att musiken man lyssnar på är så bra. 
När man vet att man kan vara lycklig utan att folk ser det.

Det är ganska mycket jag vet faktiskt. Tillräckligt för att veta att jag inte vet ett dyft. Och så.  

Tillräckligt för att veta att vilken musik jag lyssnar på inte spelar någon roll. Blir man glad är det bra. Det handlar om att känna. Trots allt. Det tog längre tid än vad jag vill erkänna att komma dit. Men kom igen. Det är ju sant. 

Tillräckligt för att veta att mitt 15-åriga jag var både sjukt mycket klokare och väldigt mycket dummare än vad jag är idag. Sorgligt och vackert på samma gång. 

Okysst och orädd. Behöver du inte mig behöver jag inte dig. Vad du säger om mig säger mer om dig än om mig. Möjligen lite för stolt för mitt eget bästa. 15. 

Tack fina trygga uppfostran för att jag alltid vågat vara jag.
Tack fina starka stolta pappa för att du lärde mig att inte ta skit. Att inte alltid behöva hävda mig. Till slut syns den som backar undan också. 

Tack alla elaka pojkar som det fanns så många av när jag var typ 12. Ensam tjej i en patrull med bara er. Yngst. Mig skrämmer ingen. Mig trampar ni inte på. Men ni försökte. Och visst hände det att ni fick mig att gråta. Jag kom alltid tillbaka starkare. 

Tack alla ni som lyssnat, kramat, torkat tårar, hållit hår och sagt att det blir bättre. 
Tack alla tillfälliga hångel. Någon jävla bekräftelse måste man ju få i den här världen.

Tack Erik. För den där känslan av att det går att älska mig. Någon annanstans än bakom låsta dörrar. Det betyder allt. 

Tack sång. För att det inte spelar någon roll om man är arg, ledsen, upprörd, deprimerad, olyckligt kär, förbannad eller bara trött på livet. Inget fyller ett tomrum så bra som sång.

Tack alkohol. För tjänster och otjänster. För fantastiska nätter när inget spelat någon roll och mindre fantastiska nätter när allt spelat roll.

Tack mamma och mormor för att ni presenterat mig för det skrivna ordet.
Tack för verklighetsflykterna. 

Tack någon slags grundtrygghet för att jag vet att man inte alltid behöver vara bäst.

Tack alla dessa helt jävla genomusla år.

Jag kom tillbaka starkare.  

När man känner ångesten komma och bara slänger iväg den. Åt helvete. 
När man på lunchen faktiskt säger att man inte har något slutbetyg. 

Hej världen.
Jag är här igen. 

Jag hade ett dokument om mitt torp en gång. Där stod det långa rader om sovloft, solrosor, rutiga gardiner, blommiga överkast, kuddar, kökssoffor, burkar i alla möjliga färger och former, hängmattor inomhus, trasmattor, bokhyllor och böcker. 

Och så en vägg i köket målad med svarta tavlan-färg. Och askar med kritor. I alla färger. Tjocka och smala. 

Vi ska baka bullar och lyssna på Emil Jensen. 
Ville bara säga det.

Mest för att jag dog lite när bibliotekspojken sa: Så får du mig ändå beskriver ju alla mina förhållanden.  

Så det diskuterades legalisering idag. 
Och jag vill mest gråta.
Intellektuella pojkar som inte vet ett skit.

Kom tillbaka när du levt med missbrukare.  

Om man varit allmänt tjurig och bitter hela dagen. Och dessutom tagit ut det på sin pojkvän rätt rejält. Får man då slå honom när man ber om ursäkt och han svarar: 

“Ingen fara, du får alltid ta ut det på mig om det gör att det känns bättre <3 puss”

#toogoodtobetrue

Flyktingpolitik. Man blir arg. Det är så. Jävlar.