Gör dig själv en tjänst och sök upp följande på Spotify: MTV unplugged - Above and Beyond.
Gah. Awesome. Genier. Fast ni känner mig. Alla är genier. Och alla låtar är världens bästa låt. Allt annat vore ju konstigt.
Och ja. För övrigt är jag bäst.
Jag vet inte om det är meningen att jag ska förstå något.
I vilket fall så gör jag inte det.
Jag orkar inte med att min hund ska äta upp datorsladdar.
Jag orkar inte med att min far ska ringa och vara skadeglad över det faktum att min hund har ätit upp min datorsladd.
Jag orkar inte med att min far skickar med saker jag lämnat där när Linus kommer hit. Jag orkar inte med det dåliga samvetet han vill ge mig.
Men framför allt så orkar jag inte vara ensam, trött och bitter.
Jag orkar inte med den där smärtan man får i halsen när man försöker hålla tillbaka gråten.
Jag orkar inte gråta.
Here we are in the middle of the skog.
You’re a young man, you teach the old gubbe!
Anledningen till att kolla på Simon och Tomas: Språket.
Sjukt awesome eftermiddag/kväll/natt/morgon.
Det är dock på tok för lite böghångel i Sagan om ringen-trilogin
Vi har väl inga hemligheter kvar
Men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
Och On the road den fånigaste skiten jag har läst
För hjältar och hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
Bara hud mot vassa eggen
Och dom rivs och slår och bits
För sina liv eller nån annans
Dom får ingen belöning och dom kräver ingenting
Dom bara gör, biter ihop och håller käften
Älskling det vi mest av allt vill ha
Är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
Där en löjlig dröm om flykt föds
För att krascha och sen dö
Men hjältar och hjältinnor stannar kvar
dom spottar hårt mot vinden
Och dom värmer våra händer
Så vi inte tappar taget
Om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
På att någon därute ser oss
Någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
För något vi inte visste att vi gjort.
Säg det högt
Tala högre
Du som inte bryr dig om vad mina händer gör
Utanpå och inuti
Jag visste inte att man kunde gå så långt
Tala om vem du är den här gången
Vem tror du att du är den här gången
Tala om vem du är den här gången
Vem tror du att du är i den här sången?
Zombies.
Jag skulle säkert dö först om det mot all förmodan skulle hända. Och det skulle ju vara ganska bekvämt. Men jag skulle göra mig så himla bra som bitter, cynisk överlevare. Just saying.
Kollar just nu på en brittisk serie som heter Dead set. Det är Big Brother och Zombies på samma gång. Det är typ sjukt awesome. England drabbas av zombies, deltagarna i Big Brother är helt omedvetna. Ett tag i alla fall. Som vanligt när det är Zombies inblandat så är det massor med ond bråd död. Samt fruktansvärt kladdigt.
Och ja, den söta pojken dör först.
Måste för övrigt ta och skaffa mig singelvänner.
Jag är nästan där.
Jag faller.
Om man skulle skriva något vettigt kanske.
Nej.
Och jag skiter fullständigt i att du har sparat burken och brevet från i somras.
Exakt vad vill du att jag ska göra med den informationen?
Jag känner mig mest förnedrad. Fortfarande. Mår lite illa. Typ så.
Jobbar på att förtränga de tafatta kyssarna och de fumliga händerna.
Men ja. I wish you well my friend.
Men helst så långt bort från mig som möjligt.
Puss! [Inte(r)nskämt]
Jag saknar någon som inte finns.
För visst är det väl så, att du inte finns menar jag. Du är bara en fix idé. Något jag i mina svaga stunder hittat på för att det ska finnas något att luta sig emot.
Jag vet inte.
Jag vill bara hoppa 10 år framåt i tiden. Se om det är värt det.
Jag borde sova.
Men det vill sig inte riktigt.
Lyssnar på Elton John. (Lång historia) Hittar Håkan mitt i allt. Ingen är förvånad.
Tiny Dancer.
“And now she’s in me” - “Och nu är hon i mig”
“The boulevard is not that bad” - “Allén är inte så dålig ändå”
- Jag mår bara dåligt när jag är här!
- Det finns ingen som mår bra när du är här.
- Flytta härifrån!
- Om jag kunde så skulle jag.
- Skaffa dig ett jobb!
- Jag har ett.
- Du skriver lite papper och leker scout hela dagarna!
- Jag får betalt för det. Gör det själv om det nu är så jävla lätt.
- Väx upp.
- Ha! Säger han som går och tigger pengar av mamma.
Tystnad.
Han: (Till sin mor) Jag vill inte vara här. Alla bara åker på morgonen och sen måste jag vänta till alla kommer hem bara för att jag måste vakta den där jävla hunden! ER hund!
Hon: Du som hade så lätt att anpassa dig? (Något han sagt tidigare under kvällen)
Tystnad.
En rörelse i ögonvrån. En rörelse i full kraft. En blinkning.
Pang.
Svart.
Smärtan ringer i öronen. Släpp inte teven med blicken. Fokusera. Visa dig inte svag. Gråt inte. Låt honom inte vinna. Håll tillbaka. F o k u s e r a. Visa aldrig att du är rädd. Hoppas att det inte lämnar ett märke. Prata aldrig om det. Glöm det.
Ställ hårsprayen på ditt rum istället för vid spegeln i hallen.
Skyll dig själv.
Bara håll om mig.
Låt mig bygga mig ett litet bo i dina armar.
Och släpp mig aldrig.
Jag hatar söndagar.
Trött på dig.
Trött på mig.
Trött på allt.
Jag hatar söndagar.
Jag måste sluta nöja mig med mindre än jag förtjänar.
Faktiskt.
Det skulle inte göra lika ont då.
Inbillar jag mig själv i alla fall.
Jag älskar när jag har rätt.
På något jävla vis lyckades du nästla dig in i mitt huvud.
Fråga mig inte hur det gick till. Jag vet inte.
Jo. Det gör jag. Jag vaknade och du låg här bredvid mig. I en säng som inte är gjord för två. Du kysste mig på skulderbladet och höll om mig. Släpp inte släpp inte släpp inte. Lekte med mitt hår. Gå inte gå inte gå inte. Lät dina fingrar utforska mina armar, min ryggtavla, mina läppar. Lämna mig inte lämna mig inte lämna mig inte.
Jag tycker om att sova med dig.
Jag tycker om att vakna med dig.
Så jag bröt mönstret. Tog ett djupt andetag och erkände mig svag. Gav upp den där outtalade kampen vi haft i säkert ett år nu. Erkände nästan att jag saknade dig. Inte rakt ut. Men det var rätt uppenbart. Läs mellan raderna, miffo.
Du har inte svarat.
Så jag bygger murar.
Har ni tänkt på hur fel den kampanjen är?
Borde vi inte lyfta fram hur lika vi är?
Nu står istället SD och gapar om att de gillar lika.
För i helvete. Vi är alla lika.
Kom
En snökristall blev vattenfall
I en tid som en gång fanns
En pojk blev man
En ojämn kamp
Som ingen av oss vann
Kom, kom
Det finns nåt jag vill visa
En lögn, en dröm
Hand i hand
En tid vi en gång haft
Du var min vän
mitt andra hem
Men 10 år försvann
Finns kvar i mig, finns kvar i dig
Finns kvar i oss nånstans
Kom, kom
det finns nåt jag vill visa
En lögn, en dröm
Hand i hand
En tid vi en gång haft
Kom, kom
Jag vill att du ska veta
Allt, allt.
En dag ska jag berätta.
En dag ska jag berätta.
Idoit
Du sa nåt som du aldrig sagt.
Hur var det nu du sa?
Att ingenting av det vi haft har nånsin varit bra.
Snön är vit som arsenik och faller död ner
I en likblek stad där varje andetag känns som det sista.
Idoit, Idoit.
Eko från en öppen sal
nån har valt att falla
En stålsäng, vitklädd indian
Här finns plats för alla
Alla dom vi aldrig blev
Skuggan av oss själva
Idoit, Idoit.
Du föddes i septembersnö
Och jag blev född för sent
En vit, en blå, en gul, en grön
Sen blir jag född igen
Smaken av ett nederlag
Fula ord i mun
Idoit, Idoit.
