December 2011
55 posts
Existentialistisk filosof som vandrat i de svenska fjällen
Vi är ganska bra på TP. Kompletterar varandra har vi upptäckt.
Och jag kommer ihåg första gången vi spelade TP i samma lag och det var stelt. Men sen kunde du svara på någon bilfråga och jag visste vem Sartre var och det kändes rätt fint.
Idag fick vi varsitt TP och jag tycker om att vi båda två önskade oss det utan att prata med varandra.
Så för min del får vi gärna bli lite gamla, dricka te och spela TP.
I wish I had a river
Måste börja fota igen.
“Mitt hjärta har en frusen inneboende med
pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.” —Lill Lindfors - Rus
pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.” —Lill Lindfors - Rus
I would leave this town
Man kan inte alltid få som man vill.
JOTACK, JAG VET! MEN NÅGON JÄVLA GÅNG SKULLE DET JU SITTA FINT.
“Kan du inte se att jag klarar mig själv? Att jag klarar mig själv. Jag behöver inte nånsin dig.”
—Kan själv - Snöblind
Tror du vi kan ropa efter någon med förstånd?
Jag vill åka bort. Långt bort. Man skulle väl kanske kunna argumentera för att jag redan är långt bort. Men det är inte här jag vill vara.
Och även fast att jag lyssnar på spellistan som är skapad för just såna här tillfällen så hjälper det inte ett dugg. Inte alls.
Det är lite för tungt att andas. Hjärtat slår lite för fort. Och om jag blundar och försöker fokusera på att bara andas så bränner tårarna bakom ögonlocken.
Ångest.
Jag har inte bett om det. Jag förstår det inte. Jag orkar inte med det.
Kan man inte bara få åka långt bort från sig själv?
jaghatarattduärsålångtbortnäralltjagvilläratthöradigandaskännaditthjärtaslåvaravitvåjagsaknardigheltenkelt
När solen skiner, skiner vi
Jag ska alltid stå bredvid
Se nu hjärtat jag kan va din bästa vän
När du ramlar hjälper jag dig upp igen
Fast än regnet står som spön i dyn
Känns som nån har öppnat skyn
Du kan stå under mitt paraply
Du kan stå under mitt paraply
Dagbok från Norrland. Nionde delen.
Det är snöstorm här. Hälften av oss satt i en minibuss på väg från Umeå när den började. Det var halt och sikten var dålig. Vi lyssnade på rock-klassiker och sjöng med i How I wish you were here. Bad en liten stilla bön om att vi inte skulle köra av vägen. Henke tutade var tionde meter med förhoppningen att renarna skulle flytta på sig. Men renarna från morgonens bildfärd till Umeå var borta och vi tog oss hela vägen hem. Med tre decimeter snö och more to come som en glad överraskning.
Sen trotsade vi vädret och begav oss till ICA för att handla. Vi spenderade nog mer än en timme där inne och när vi gick hem hade det nästan slutat snöa.
Och vi hoppade i snödrivor och skrattade och var ganska glada över att vi är här precis nu.
Och om någon skulle ta det ifrån mig reser jag mig aldrig upp igen
Jag saknar att somna med huvudet vilande på din bröstkorg.
And I've been waiting for this so long
Februari. Berwaldhallen. Sveriges radios symfoniorkester. OLA SALO.
Den lyckligaste tjejen i hela världen är jag. Utan tvekan.
