Don't forget to be awesome

Ledighet.

Frukost bland blå backar och levande ljus.

Två timmar Grey’s Anatomy.

Snart en skogspromenad.

Livet är fint.

Himlen är alldeles rosa.

Program är fint när solen går ner.

Människorna som hänger här är väldigt fina.

Typ finast faktiskt.

Jag kommer aldrig ihåg att jag kan klia mig ögonen.

Jag saknar pojken med äpplena.

Idag var jag rebellisk och sopade i matsalen.

Ute i den riktiga världen har någon blivit mördad i Västerås. Jag har inte hört någonting. Verkligheten är långt bort.

Jag önskar att jag hade något av värde att säga.
Men hjärtat gör inte ont just nu och gör inte hjärtat ont så är huvudet tyst. Det är så jag funkar.

Svarta ord fastnar bäst på pappret. Allt annat rinner av.

Men jag bor på en ö. I en stuga bland klipphällar. Jag ser inte havet, men kylan och vinden påminner mig om att det finns i närheten. De senaste dagarna har jag ägnat åt att städa och baka kakor. Imorgon ska jag ta emot leveranser och kramas.

I helgen kommer en vän som jag har saknat en tid.

Kanske att hjärtat gör lite ont på måndag igen.